farangensi.blogg.se

I Thailand har alla liksom i Sverige ett för- och efternamn. Till detta kommer även "nick name" alltså smeknamn. Dessa nick name är många gånger helt obegripliga för oss västerlänningar men betyder många gånger vardagliga ting såsom sol, stjärna eller måne. Några har även nick name som betyder någon färg eller frukt.

För säkerhets skull så har vissa frukter få ge namn åt färgen eller om det nu är tvärtom? Ta t.ex. ordet för orange som är "som". Färgen orange heter si-som för att skilja den från frukten orange som alltså heter "som" och således betyder apelsin. Ordet däng betyder röd och färgen heter alltså si-däng. Däng är ett vanligt kvinnonamn och normalt inte ett nick name. Låter det krångligt? Lugn det blir värre!

 

Jag har alltid haft svårt att vara hemifrån och många som känner mig sedan skoltiden är förundrade över hur jag, den harigaste av alla harar, kunnat sätta ned några av mina mina bopålar i Thailand. Varför säger man så? Hur många bopålar har man egentligen?

När jag gick i skolan kunde jag alltså inte sova någon annanstans än hemma. Att sova över hos någon kompis var otänkbart. Jag började gråta när mamma och pappa tog med mig på bilsemester. Det blev riktigt läskigt redan när vi lämnade SL området dvs Stockholms län. En del av denna oförklarliga obehagskänsla finns kvar även idag. Varför då, undrar kanske du som läser? Jag vet inte.

En solig dag i juli bestämde jag mig i brist på annat att besöka de nya pendeltågsstationerna Arlanda, Knivsta och Uppsala genom att ta pendeltåget till Uppsala. Sedan förra vintern är det SL som kör hela vägen till Uppsala och du behöver en tilläggsbiljett eftersom passage av länsgränsen sker efter Arlanda. Jo nu blev det lite krångligt och obehagligt. Jag löste en tilläggsbiljett för Uppsala län för 60 kronor. Tack vare en generös stämpling av spärrvakten vid Upplands Väsby fick jag nästan 90 minuter i Uppsala innan jag var tvungen att borda tåget tillbaka mot AB län för att inte behöva betala ett nytt tillägg. Jag hann med en liten rundvandring i stan även om större delen av tiden gick till att utforska den nya stationsbyggnaden.

Mais dotter Jaruwan (smeknamn Fern uttalas Fön på svenska) kom till Sverige i maj. Det har på alla sätt varit lyckat och jag uppskattar henne mycket. Under sommaren har hon fått lära sig lite thaimassage i väntan på att SFI (Svenska För Invandrare) ska starta. För någon vecka sedan bad moster Jaruwan (smeknamn Wan uttalas som engelska One) henne att komma och hjälpa till i hennes butik. Fern skulle samtidigt få lära sig mer om hur man masserar.

Lite av fördelen att bo ihop med människor som kan massage är att jag tidvis får massage. Sedan Fern kom till Sverige har hon fått massera mig medan Mai suttit bredvid och instruerat henne. Mai är duktig men jag måste erkänna att moster Wan är en riktig naturbegåvning och efter tre dagar hos moster Wan märkte jag att Fern blivit riktigt duktig.

Jag berömde Fern och försökte samtidigt skoja till det genom att ta på mig min andningsmask. Jag gick in till Fern och Mai och flåsade "Åbi vann häs tåt jo well butt Fön ajm jår fader" som en travestering på Darth Vader ur Star Wars.

Med tanke på ansiktsuttrycken, ett lätt överseende leende, hos såväl dotter som hustru slog det mig att de inte begrep något alls. Ingen av de hade sett någon Star Wars film än mindre förstod de vem Obi Wan var.

Under den senaste vistelsen läste jag 3 böcker som alla handlade om thailändska flickor/kvinnor som har förhållanden med faranger dvs västerlänningar. Det är bedrövande att läsa vad många kvinnor egentligen tänker och hur lite det stämmar med den bild som västerlänningen målat upp i sitt inre. Alla dessa tre böcker borde vara obligatorisk läsning innan man som västerlänning ingår ett förhållande med en thaikvinna. Finns då något positivt i böckerna? Jo faktiskt! Ska du som västerlänning lyckas i förhållandet då så måste du börja tänka som thaier gör. Hur gör man det då? Det får du lista ut själv. Börja med att läsa böckerna!

 

Chok dee = Lycka till!

 

 

Den gamla SEAT Alhambran kunde jag utan och innan efter 11 år. Den nya Tiguanen döljer dock en hel del hemligheter. Att jag brukar förvandla vindrutan till ett Niagarafall när jag använder körriktningsvisaren på de högerstyrda bilarna i Thailand är något som alla vant sig vid eftersom körriktningsvisare och vindrutetorkare sitter spegelvända där.

 

Idag när vi har första dagen med sommartid är det upp till bevis med den nya bilen i Sverige. På SEATen fanns det en spak man drog ut och vred till vänster för att förändra timangivelsen och till höger för minutangivelsen men här finns inget som sticker ut bara en tryckknapp på ungefär samma ställe med en klocka påritad. Jag provar den. Wow! timangivelsen blev markerad och nu då? Hmm det står plus på en annan knapp på körriktningsvisaren. Jag provar den. Ojdå nu försvann Radio Haninge från radion och istället ringer jag visst upp Christer i Thailand, så synd att han inte är kvar där då. Det värsta är dock att markeringen av timangivelsen är borta. Jag fimpar uppringen av Christer i Thailand och se där kom Radio Haninge tillbaka. Efter sjuttioelva andra tricks ger jag upp, Det är bara att skamset åka hem och läsa instruktionsboken. Jag ska nog lyckas hitta instruktionen innan det är dags att gå tillbaka till normaltid i slutet av oktober. 

Äntligen kväll igen. Igår tisdag vaknade vi redan vid 5-tiden och började så smått planera det sista inför resan. Min resfeber infann sig som vanligt och (som vanligt) botade jag den med whiskey. Sören kom snällt och hämtade oss för färden ut till Arlanda. Precis som vanligt så hade vänninnorna till Mai kommit med presenter och pengar som skullle med till Thailand. Den provinvägning vi gjorde i söndags kväll for som ni förstår all världens väg. Då hade vi strax under de 70 kilona vi är tillåtna att ha. För att bespara er alla pinsamheter så var det min diplomatiska förmåga som åter sattes på prov och på något märkligt sätt så ändrade helt plötsligt den barska damen i incheckningsdisken attityd och sa; Ja jag förstår att du hade planerat detta och ditt planerade bagage låg ju med god marginal under 70 kilo och så sa hon jag tar den här väskan. Helt plötsligt kom vi igenom med 19 kilos övervikt. Nu var du snäll sa jag. Snäll? sa hon. "Närå det är OK. Du hade marginaler."

I serveringen tappade en avplockningskille kille översta lådan med disk som innehöll glas. De sjuttioelva glasen gick ned i marken i ultrarapid och utlöste en jäkla smäll. Glassplitter for över mina byxben då jag råkade vara närmaste. Inget blodvite uppstod.

Väl ombord på planet så läste jagden engelskspråkiga dagstidningen Bangkok Post. Den här gången var det en artikel om "Islamic Bank of Thailand" och en annan bank som varnades av motsvarigheten till FI i Thailand. Intressant är dock nischen att attrahera muslimer. Det kanske är värt att titta närmare på även för Handelsbanken som kollegan Anders Johannesson föreslagit. Jag kunde inte låta bli att läsa horoskopet. Det är påfallande hur många gånger just BPs horoskop har god visdom. Så här stod det för Capricorn(Stenbocken); Don´t just get the job done; put your heart into creating a definitive triumph. The job itself may be forgotten shortly, but how you approached it will earn you a gold star."
Mycket visdom på en gång.

Starx innan vi landade passade stolsgrannen på att prova spypåsarna. Lagom trevligt! Frukosten serverades kl 04.00 lokal tid vilket blir kl 22. Inte undra på att det kändes konstigt att äta vid den tiden. När vi kommit ut ur planet och genom passkontrollen gick jag till toaletten för byta om från svenska vinterläder till shorts. På toaletten går brandlarmet för fullt eftersom en passagerare bestämt sig för att ta en tagg i "chambre separe".En städkvinna skriker på thai o engelska samtidigt som hon sprejar under toalettdörren och över toalettdörren. Efter någon minut kommer en mycket generad kines ut och förstår uppenbarligen bara kinesiska eftersom han inte ger oss en blick utan bara pratar lugnt med sina reskamrater. Nåja jag byter om och vi hämtar bagaget. När vi kommer ut i ankomsthallen så står det 19 nej det är visst 21 personer och möter oss. Jisses kl 06.00 på morgonen.När vi kommer ut ur terminalen så möts vi av en ångbastu. det är väl en sådär 30 grader och solen är på väg upp på en klarblå himmel. Härligt. Nu tar vi oss till Superrich Thailand i köpkvarten Pratunam där man växlar pengar till bästa kurs i Thailand. Vi är där redan kl 07.30 och de öppnar 09.00. Lugn säger hustrun de öppnar tidigare för oss. Det har hänt för men inte idag. Bäst att kontrollräkna familjen. Ja tamejtusan nu är vi helt plötsligt 25 personer. Två brorsor och två barn har anslutit. När superrich öppnar kl 09.00 går jag in för att titta hur det går till. Jag får dåndimpen direkt. Växla får man göra om man har thailändskt id-kort. Thailändska id-kort är försedda med chip som innehåller all väsentlig information men vad gör man?

Jo när man kommer in så ställer man sig i en kö för att få id-kortet kopierat. Två unga thailändskor i högklackat står vid var sin kopiator och tar fram två kopior. En kopia läggs i en löpnummerbunt och en ger man kunden. (De två kopiorna förses med samma löpnummer förstås). Sedan får kunden gå med sina utländska pengar och papperskopian till nästa kö där utbyte till Bath sker. Här höll en effektiv svensk (dvs, jag) på att bryta samman. Jag orkade inte med byråkratin och köandet. En mer tålmodig thaisläkting fick ta över växlandet.Tack Ben för ditt lugn i denna svåra stund. Femhundringarna och tusenlappen gav 4:70 i växelkurs. Hundralapparna ger 4:67. Forex i Sverige ger dig omkring 4:28 för samma transaktion bara som en liten upplysning.

Efter att vi irrat runt i jakten på Passport Office på Central Plaza i Bangna där en släkting minsann visste var den låg och jag som läste på skyltarna såg att man gick helt fel blev nedhyschad av hustrun. "Det här vet inte du" sa hon. "Vi har varit här många gånger". Vad tror ni hände? Hela sällskapet på 15 personer avvisades bestämt av en vakt som pekade i samma riktning som jag redan föreslagit eftersom jag läst på de engelska skyltarna och sett massor med folk gå åt det hållet. Nu kom ett utbrott från mig och hela thaikollonin skämdes. Fick hustrun byta pass? Jo, men det var femhudra personer före i kön och frågan var om det skulle hinna ske idag, Vi åkte därifrån.

Väl i byn intog vi vårt gamla rum och presenter skulle fördelas till byborna. Jag gick in på vårt rum och Ajjjj vad det gjorde ont i foten. Det är inte sant tänkte jag. Jag hade fårr in ett visst stift 1 cm i foten, Jag kände hur stelkrampen kom smygande. Nu höll jag på att bryta ihop. Lite sömn och massa småeländen samtidigt som 25-30 personer ständigt var omkring en. Här kommer dock min hustrus storhet in. Hon ringde till Tjiapp här i byn som kom och masserade mig i två timmar. Äntligen relaxing. Gu´så skönt.

Därefter åkte vi in till Krok Sombun 2 km härifrån där barberaren och hans hustru som är gamla bekanta till hustrun snyggade till mig, båda håret på huvudet, i näsan, i öronen och skäggstubben som rakades av. Nu börjar man känna sig lite glad igen. Middag åts med halva byn på ställe och jag började förbereda en protest till hustrun för jag visste ju vem som skulle få betala. För en gångs skull hade jag fel. Det var inte jag eller hustrun som skulle betala. Kusin Chompoo och Ben stod för notan. Nu ligger jag i sängen och bara vill träffa John Blund efter att i princip varit igång i 35 timmar även om jag villigt erkänner att jag slumrat både på flygplanet och i bilen under dagen. Vi hörs framöver om inte stelkrampen slagit till. (Jag tror dock inte det för jag lär ha dubbla livstidsdoser av stelkrampsvaccin i kroppen enligt Handens sjukhus för några år sedan) God natt!

Vi som reser dagligen mellan bostad och arbete med kollektivtrafiken tror kanske i vår enfald att mycket är nytt som tillkommit de senaste åren. Förvisso är det så men mycket har funnits länge försvunnit ett tag för att sedan dyka upp igen i "ny tappning". I tunnelbanan t.ex. så vill SL att vi ska tala om gröna linjen som egentligen är linjerna 17, 18 och 19 som tillhör t-banesystem 1. Det är det äldsta av systemen där linje 18 mellan Slussen och Hökarängen invigdes så tidigt som den 1 oktober 1950. Ordet "tunnelbanan" tillkom redan 1933 när spårvägstrafiken från Slussen söderut lades i tunnel. Nuvarande Medborgarplatsen hette först Södra Bantorget och nuvarande Skanstull hette Ringvägen. När sedan Skanstullsbron var klar 1947 lades båda spårvägslinjerna 8 till Skärpnäck och linje 19 till Örby i samma sträckning som nuvarande tunnelbanan. Gullmarsplan hette Johanneshov och Skärmarbrink hette Hammarby. Linje 8 fortsatte sedan via Blåsut och gick sedan via Sockenvägen till gamla tyresövägen och vändslingan vid nuvarande Stadsrådsvägen och Talmansvägen. Spårvägshållplatsen innan Skarpnäck hette "Tyresövägen". Det är enda gången ortsnamnet Tyresö förekommit i ett stationsnamn i den spårbundna trafiken. Linje 19 fortsatte från Johanneshov via Slakthuset (nuvarande Globen f.d. Isstadion) och samma sträckning som nuvarande tunnelbanan fram till Stureby där linjen sedan fortsatte till Örby. 1951 ersattes den spårvägslinjen av tunnelbanan fram till Stureby. 1954 förlängdes sedan tunnelbanan via Bandhagen till Högdalen.

Mina äldsta tidtabeller från tunnelbanan är 50 år i år. Redan våren 1963 så fanns gröna, röda och blå linjen. Fast då avsågs linje 11 mellan Bagarmossen och Hässelby strand som den gröna linjen. Den röda linjen var linje 18 mellan Farsta och Åkeshov. Den blå var linje 19 mellan Hagsätra och Odenplan.

I EU debatteras ofta om både stort och smått. Vi hör ofta om harmonisering vilket i grunden ska vara något bra för alla. När vi säger t.ex. choklad så ska det avse samma sak. Det har visat sig inte vara så enkelt eftersom vi i Sverige har annan smak än mellan- o sydeuropeer. När det gäller elektricitet har europa enats om att på sikt införa 240 Volt med 50 Hz i alla länder. Bra säger jag. Vi får väl hoppas på att även de jordade kontakterna ser likadana ut på sikt vilket de inte gör idag. Det här med harmonisering är inte så enkelt på Europanivå. I Sverige har vi också problem med harmonisering.

Va, säger många då. I skolan fick vi på 60- o 70 talet lära oss, en religion, ett språk, ett land, en kung. I Sverige är allt enat och enkelt. Ha säger jag. Har du försökt att åka pendeltåg över länsgränsen?

Sedan den 9 december 2012 har en ny pendeltågslinje börjat trafikera sträckan mellan Uppsala C och Älvsjö. Hos SL kallas den linje 38 hos UL (Upplands Lokaltrafik) och SJ tabell 114. Sedan tidigare går pendeltåget in i Uppsala län genom att pendeltåget från Nynäshamn slutar i Bålsta som ligger i Håbo kommun. (Linje 35 hos SL och tabell 111 hos UL).

 

Ovan SLs pendeltåg i Knivsta den 29 december 2012 kl 11.54 på väg mot Uppsala C och ULs biljettautomat på SL-stationen Knivsta. Några SL biljetter går inte att köpa.

 

Innan trafikstarten skrev säväl SL som UL att biljettsystem och taxor skulle synkroniseras och länsöverskridande resor skulle bli enklare. Idag vet vi att det blev dyrare och inte ett dugg enklare. Några exempel.

 

Hos SL har alltid zongränser och länspassager legat mellan stationer och hållplatser. Eftersom Arlanda är av  riksintresse hamnade länsgränsen på Arlanda. Det spelar ingen roll för en resenär till/från Stockholm men blir billigare för trafikanter från Uppsala län, Nu är det inte så enkelt trots allt eftersom spåren via Arlanda ägs av ett konsortium (A-train). De kör Arlanda express och de vill inte ha konkurrens så därför tas en s.k. passageavgift ut av alla trafikanter som reser till/från Arlanda Centralstation. Avgiften har tidigare varit 60 kronor och den höjdes raskt till 75 kronor. Avgiften kan betalas i förväg eller på Arlanda. I övrigt kan man åka på sina ordinarie SL-biljetter (från Stockholms län) eller UL-biljetter från Uppsala län (Arlanda ligger i zon C norr hos SL och zon 2 hos UL). Inom UL är zon 1 Uppsala kommun och zon 2 övriga kommuner inom i länet.

 

Nu kommer nästa del. Jag kan åka från Stockholms län till Uppsala län på SL-biljetter som löses i automat eller via sms men ska jag åka från Uppsala län till Stockholms län så måste jag lösa biljetterna i ULs automat eller via deras sms-tjänst. Det s.k. länsöverskridande tillägget till mitt länskort (SL-kort eller UL-kort) är 60 kronor för en enkelresa men olika rutiner gäller beroende på i vilket län resan startar. Okej, hänger ni med? Barn då? Jodå. Två barn som inte fyllt 7 år för följa med gratis per betalande vuxen person. På lördagar och söndagar gäller ULs regler mellan Arlanda och Uppsala C dvs en vuxen får ta med sig 2 barn upp till 11 år gratis men i Stockholm gäller betydligt generösare regler där man tillåter upp till 4 barn under 12 år från fredag kl 12.00 till söndag kl 24.00.

 

SL erbjuder alla rabatterat pris upp till 20 år och till pensionärer över 65 år. UL ger endast rabatt på sitt årskort till pensionärer samt riktade rabatter till ungdomar som via sin skola kan köpa billigare kort. Övriga betalar fullt pris. Krångligt? Det blir värre eller bättre beroende på hur man vill se det. Om jag åker pendeltåget till Bålsta på mitt SL-kort kan jag via 2 kuponger komplettera länspassagen. När jag åker tillbaka från Bålsta stämplar spärrvakten 2 SL-kuponger och sedan är det klart. I Knivsta och Uppsala finns inga SL-spärrar eller biljettmaskiner från SL. Samma län men olika regler.

 

Om vi förflyttar oss söderut och tar linje 37 från Södertälje till Gnesta passerar vi också länsgränsen men här är det mycket enklare. Mitt SL-kort gäller hela resan in i Gnesta kommun som ligger Södermanlands län. Dessutom kan jag åka med Länstrafikens bussar inom hela Gnesta kommun på mitt SL-kort. Har jag däremot betalat på annat sätt tillkommer ett s.k. länspassagetillägg liksom till Bålsta.

 

Harmonisering? Pyttsan! Hur kom jag till Knivsta då? Jag tog bilen!

 

 

  

 

Jo nu är det klart. Snart åker hustrun och jag till Thailand för att slutbetala vårt hus och börja inreda det så att familj och vänner kan komma på besök. Jag hade inte tänkt att åka eftersom det kostar några sköna lakan (tusenlappar). Hustrun insisterade mycket enträget. En anledning till vädjandena var att släkten lät förstå att den inte gillade att hon kom utan sin man. Min kropp har värkt i den polarkyla som regerat över Sverige de senaste veckorna så jag tänkte om och får en kort två veckors resa till Thailand där man inte klagar över kylan. Idag framkom att vi kan inte flytta in i vårt hus i Hua Hin utan att munkarna har välsignat huset, drivit ut alla onda andar och invigt det husaltare utomhus som de flesta bostäder i Thailand är försedda med. Kommer munkarna till huset så måste "husbonn" vara på plats, d.v.s. jag annars är det inte och framförallt ser det inte bra ut.

Jag har alltid varit medial (synsk) och har inte velat utveckla den förmågan eftersom jag inte riktigt vet vad jag har att göra med. När hustrun var i Thailand ensam för snart ett år sedan hände det en del mystiskt i huset. Jag är inte rädd men visst höll jag på att göra på mig när TVn drog igång när jag redan låg i bingen sedan en halvtimme tillbaka.

Huset har tidigare varit lugnt men sedan hustrun skapade ett litet husaltare har oförklarliga saker inträffat. Jag är normalt inte rädd men den gången TVn drog igång blev jag skraj.

I höstas när vi var i Thailand frågade familjen om det var något jag önskade. Jovisst sa jag en "Lucky cat" skulle vara kul att ha i Sverige. Lucky cat finns överallt i Thailand framförallt i butiker och på sjukhus. Många hem har också de här guld och silverkatterna som genom att vifta på vänsterarmen ska skänka lycka till huset. Rörelsen drivs av ett batteri och det är ingen perpetum mobile om nu någon trodde det.

Vår katt slutade att vifta på armen för en cirka två veckor sedan. Han blev väl trött i armen, sa Mai. Äh, sa jag "batteriet är slut". Igår kväll hade tydligen katten vilat färdigt. (Han kanske lider av musarm? Hahaha!) Jo här kommer det lite oförklarliga. Katten hade satt igång och vifta på armen alldeles själv. Det ska inte kunna gå! Hur katten(!) gick det till?

Jag har funderat på om någon av mina döttrar möjligen vill överta Lucky cat någon gång i framtiden när jag gått ur folkbokföringen. Fast vi har väl slopat arvs-katten i Sverige?

Härom dagen när klockan tagit sig till 05.00 och kvicksilvret bara orkat upp till -19 var det dags för en tjänsteresa över dagen till Oslo. När man ska ut och flyga får man vara uppe i Arlandamorgonstunden!

På flygplatsen hade temperaturen stigit till hela -16. Åhh, jippi!. Det gick ingen större nöd på mig hur som helst. Incheckning och den s.k. säkerhetskontrollen löpte på fint. Jag har ju alltid undrat över hur vettigt det är att slänga bort Ramlösa, tandkräm och annat ofarligt som regelverket säger för den stackars säkerhetspersonalen. Terrorist javisst!. De konfiskerade grejorna kastas i en soptunna och om jag nu mot förmodan skulle ha en bomb med mig är det då vettigt att lägga den i en soptunna? För att klara av säkerhetskontrollen smidigt la jag ned mina telefoner i ryggsäcken och där låg de hela resan till Oslo, påslagna! Man kan ju fråga sig om inte risken är betydligt större att mobilerna stör ut flygplanets elektronik som i värsta fall kan orsaka att planet störtar. Vill någon bedriva (om)störtande verksamhet är det ju bara att lämna ett antal telefoner påslagna i kabinen på flygplanet. Ingen verkar checka det. Eller är det så att risken är överdriven?

Hur som helst hände samma sak i höstas när vi flög till Thailand. Det var rätt festligt när vi kom fram till Thailand. Flera sms hade inkommit med hälsningar som; Välkommen till Estland!, Välkommen till Ryssland!, Välkommen till Kazakstan! och Välkommen till Uzbekistan! och Välkommen till Thailand! Inga hälsningar från vare sig Pakistan eller Afganistan. Vad kan det bero på?

Hårda bud i Mellerud, likaså i Piteå, samma vare Gällivare. Ett av våra svenska uttryck för att uttrycka något som trycker oss. Den mer bibliska versionen är "Hårda bud sa Moses när han fick stentavlorna på foten". Om jag nu kommer ihåg något av kristendomslektionerna så blev Moses sur på Gud och slog sönder de stentavlor han skrivit. För mitt inre ser jag något som hämtat ur Familjen Flinta där den skriftlärde Moses med hammare ristar ner de tio Guds bud. Tre stycken på första tavlan och de övriga sju på nästa stenblock.Mina kontakter och efterforskningar säger dock att det egentligen var 15 bud men att Moses fick skrivkramp, en dåtidens musarm och att han inte återskapande den tredje stentavlan.F-n vet om det är sant?

 

Jag har vuxit upp med den svenska kyrkan och den s.k. protestantismen. Jag tror att alla människor är formade efter sin uppväxt, arv och miljö. Med åren har jag blivit allt mer tvivlande på jordens olika religioner och deras utövare som i religionens namn utövat och utöver förtryck och mord. Det är något jag tror att deras profeter inte avsåg från början. Människor som idag hänvisar till tusenåriga skrifter och påstår sig ha något tolkningsföreträde i sin strävan att vara en så god troende som möjligt och därmed har rätt att döda sina medmänniskor. Det skrämmer mig!

 

Flera av bibelns historier är fantastiska och har idag kunnat bevisas vetenskapligt och visat sig vara helt naturliga fenomen och inte något Guds ingripande. Ett exempel är när Moses ledde ut sitt folk från Egypten och vattnet delade sig i Nilen Judarna kunde gå torrskodda till det förlovade landet. När faraos arme kom så dränktes de av en flodvåg. Idag har det visat sig att ön Santorini i den grekiska övärlden hade ett våldsamt vulkanutbrott som gjorde att en stor del av ön kollapsade och sjönk i havet. Kanske det gav upphov till myten om det sjunkna Atlantis. Vulkanutbrottet skapade dessutom en tsunami som drog iväg över den östra delen av Medelhavet och det som de flesta vet idag efter tsunamin i Thailand den 26 december 2004 är att först försvinner vattnet. och därefter kommer jätteflodvågor med toppar på mellan 10-30 meter. Moses hade helt enkelt en otrolig tur och faraos en förbaskad otur, Det är inte något Guds ingripande även om man skulle kunna vilja tolka det så. Ett annat exempel är när Lots hustru förvandlades till en saltstod. Enligt bibeln levde folket i Sodom och Gomorra i synd och städerna förstördes av Guds vrede. Idag vet vi tack vare en sumurisk (nuvarande Irak) astronom som tecknade ned stjärnhimlen på lertavlor att en meteorit for över himlen och den exploderade senare över nuvarande Österrike. Tack vare  lertavlorna med noggrant nedtecknade positioner av stjärnor och planeter har man idag via datorer återskapat himlakropparnas positioner och kommit fram till att allt skedde den 29 juni år 3213 före kristus. Metoritens vinkel vid explosionen gjorde att delar studsade ned på jorden och for upp mellan 10-30 mil i atmosfären och slog sedan ned, just det i Sodom och Gomorra. Delarna som slog ned höll en temperatur på 250 grader och allt levande som träffades brändes till döds. Förloppet var våldsamt och blixtsnabbt och de förbrända kropparna liknade de formationer av urlakat salt som syntes i Döda havet som logger intill Sodom o Gomorra.

 

Jag har själv svårt för såväl judar som muslimer som bland annat räknar sina dagar från solnedgång till solnedgång och olika former av fasteriter och sabbatsfirande som inte alls fungerar i våra polartrakter där solen emellanåt varken går upp eller ned, Bara det bevisar hur idiotisk religionen är. Vi kristna har inte varit bättre på något sätt med korståg, häxprocesser och  förnekande och förföljanden av vetenskapliga fakta. Kyrkan avrättade t.o.m. folk som påstod att jorden gick i bana runt solen och att jorden inte var universums mitt.

 

Med en thaikvinna vid min sida har buddhismen kommit in i mitt liv. För mig finns det ingen motsats till kristendomen och buddhismen är snarare en livsåskådning än en religon. Jag har just fyllt 600 år. Jodå det är sant för i Thailand är det i år 2556. Det avser alltså antal år sedan Buddhas födelse. Jag känner mig ganska välbevarad för min höga ålder. Haha!

 

Vad stod det på den tredje stentavlan då? Tja bara Gud vet men det var hårda bud hur som helst!

  

 

Det har kommit nya ord till svenskan såsom Memil vilket skulle betyda MEdelålders Män I Lycra. I min värld är det ett annat uttryck för sportfånar. En memil skapade trafikkaos på Gudöbroleden härom kvällen när han envisades med att cykla på den såphala vägbanan och inte på den välplogade cykelbanan strax intill. Det var -15 ute och med en blinkande lampa bak på luvan och ett blinkande bakljus på cykeln försökte han visa omgivningen; här kommer jag så akta er! Att sedan bussar och bilar var tvungna att köa bakom den fullkomligt intelligensbefriade cyklisten verkade han inte bry sig om. Han kunde lika väl skrivit en lapp och satt upp den bak på ryggen med texten: Please, kill me! En typisk beskrivning av en memil.

Jag har ett eget bidrag till SAOL; Alla känner till människor som irrar planlöst. Det gäller många gånger kvinnor som släpps in i kläd- och skobutiker i sin förtvivlade jakt på fynd fast de vet egentligen inte vad de är ute efter. En å som söker sig naturliga vägar till lägre belägna trakter meandrar (slingrar) sig fram genom landskapet. Mina damer och herrar; irrande människor = meanderthalare.

En gemensamt intresse som både jag och hustrun delar är musik. För min del är det medfött samt 9 års privata pianolektioner, 6 år i musikkklasser och ytterligare 3 år i Stockholms musikgymnasium i Adolf Fredriks skola som lagt grunden. Det var dessutom på modet i början av 70-talet att ta lektioner på kyrkoorgel. Jag hann med 2 år i Brännkyrka kyrka för den legendariske Lars Egebjer. För hustrun är musikintresset också medfött. Jag är en s.k. allätare och gillar det mesta av thaimusiken på karaokeskivorna som Mai sitter och sjunger med i.

En märklig detalj är att när Mai och jag skulle gifta oss i Tyresö kyrka i september 2011 så ringde organisten upp och vi diskuterade psalmer i samband med in- o utgång. Hon blev förvånad över hur insatt jag var i psalmer. Jag berättade om mina två kyrkoorgelår med den salige Lars Egebjer vilketresulterade i ett gapskratt från henne (har glömt hennes namn) då hon jobbade i flera samarbetsprojekt med hr Egebjer junior alltså sonen till Lars.

Jag är ju ordvrängare så rubriken syftar givetvis på psalm 201 eller 476 (beroende på om det är 1986 e 1937 års psalmbok) "En vänlig grönskas rika dräkt". Det är en av de melodier som jag fortfarande kan spela på ett piano eller orgel för den delen. Bara det finns lite elfenben och ebonit att klia. Fast det går även bra med nuvarande plastvarianter på tangenterna

Härom kvällen satt jag med ett par tamponger i öronen och lyssnade på Roger Hodgsons o Supertramps How to play "Its raining again". Det verkade busenkelt. Bara fyra ackord. Barnsligt enkelt helt enkelt. Nästa dag på jobbet ringde jag till kollegan Tina och sa att jag behövde tänka. "Vi ses i oppishaket". Okey sa hon något förvånad. Vi sågs där medan vi pratade jobb och jag tog ut o sjöng Its raining again. På köpet fick hon höra psalm 476 eller 201 i Waldemar Åhlens version, Für Elise av Beethoven, Sancta Luciasången och King Louies sång från Djungelboken "Jag kungen är över alla här".

Jag visste inte att du kunde spela sa Tina. Lägg märke till att hon inte sa sjunga vilket jag förstår. Jag har många strängar på min lyra sa jag, Fast någon lyra har jag inte men ett piano ska jag köpa till huset i Hua Hin.

Rubriken är en egen malträtering av ett känt svenskt uttryck. Den syftar givetvis på Sala silvergruva och thaiernas stora intresse för guld. Thailands gamla namn Siam betyder just guld på sanskrit(!) Jag har dessutom åstadkommit en ordlek genom att endast byta ut en bokstav i orden tala och tiga.

 

Hustrun och jag har så smått börjat fundera på när vi ska åka till Thailand på nytt. Det kan bli snart och det kan dröja till nästa vinter. Vi är båda spända på att få ta vårt nya hus i besittning. Vi köpte det i oktober och ska inom kort göra slutbetalningen. Sedan behöver vi utrusta huset med A/C, spis, garderober, sängar, soffor, lampor  m.m.

I morse när kvicksilvret gömt sig på -23 grader (kallare än i frysen!!) så hade vi båda en stark längtan till Hua Hin där släkten rapporterade + 37 grader igår. När vi gick ut vid 08.30 small det som två pistolskott i trädäcket när en nätt thaikvinna och en något mindre lätt farang tog några steg i snön ovanpå det impregnerade virket. Hustrun hoppade till och undrade om någon sköt. Nej sa jag det är bara virket som drar ihop sig i kylan. Det är alltså under 20 grader sa jag tvärsäkert vilket temperaturmätaren i bilen bekräftade. Min kropp värker och jag lider av smärta som tar bort orken. Det vackra vädret fick mig dock till Itrim i Farsta där ett halvtimmes träningspass fick tillbaka livsenergin och huset här i Gudö är nu välstädat.

 

Jag älskar min hustru väldigt mycket och jag känner detsamma från hennes sida. Hon uppskattar att jag lärt mig några av thaiernas koder vilket framförallt innebär att tiga(!) vid rätt tillfällen om vissa saker i möten med andra människor. Vi västerlänningar är rätt öppna och pratar om det mesta, uttrycker vår mening och syn direkt och rakt. Det är något som inte alltid uppskattas av thaierna så tiga inför thai; det är guld! Dessutom vet vi svenskar att man inte bråkar med kvinna ostraffat. Låt mig ta ett exempel från gruvans värld om än av något mindre ädla metaller.

 

Ornö är röd fältspat Utö är järnmalm! Jaja, jag vet. Det var ett lågvattenmärke men jag hade lite ebb(!) i fantasin. Ornö och Utö är södra Stockholms största öar. Vi hade tidigare sommarställe på Ornö och vi lärde oss att det förekom gruvdrift där fram till 1965. På Ornö bröt man röd fältspat som skickades till Tyskland för porslinstillverkning. På den södra grannön, Utö bröt man järnmalm redan på 1100-talet fram till 1879 då driften lades ned. Varför då? Jo i sin iver av gruvbolaget att göra så stor vinst som möjligt så sparkade man de skärgårdskvinnor som sorterade malmen eftersom det var billigare att hämta ner dalkullor som man betalade med en sämre lön per kilo rensad järnmalm. Dalkullorna var dock avundsjuka på att lönen varit högre för skärgårdskvinnorna och de drygade ut sin lön genom att låta gråsten följa med i malmen som skulle säljas. Den exporterade malmen fick sämre kvalité och rykte. Utömalmen föll i onåd hos köparna och nedläggning blev resultatet. See what I mean? Do not mess with your women!